Pest eller kolera

Praktik på skola. precis det jag inte ville ha. Jag ser inte alls framemot praktiken, inte ett dugg. kul det ska bli februari till juni. 

Nu slår såklart sömnbristen till igen, eftersom det är för mycket i huvudet och då kan jag inte somna. tio i tre, jag var uppe sju imorse, alltså borde jag vara trött.

Helst av allt skulle jag vilja sätta mig på ett tåg hem nu, noll motivation för den här kursen, jag saknar min familj och mina vänner. Pratade med U ikväll och det är alltid skönt att prata med honom.

Men den personen som alltid får mig att tänka postivit och lyckas vända det värsta scenariot till nånting bra, det är Pappa.

Pappa borde bli psykolog han med, vad skulle jag göra utan pappa. fast å andra sidan så får han vara min alldeles agna psykolog istället, bra för mig.

Så nu har jag blottat själen lite, jag tänker inte låtsas att jag är glad. i så fall vore det att ljuga glädjen rakt upp i ansiktet, och jag skulle kanske glömma vad äkta glädje var.