Varma ensamma dagar

Värmen har slått ner som en bomb. Vi har seglat i helgen och det var helt underbart, bästa vädret, bästa vattnet, jag älskar att bada. Bomber har slagit ner även i mitt liv. Nu börjar ensamma dagar, kanske kan jag få lite mer ordningar på tankar och funderingar nu när jag blivit en person och endast en. Tomhet känns väl av, men oordning har gjort att det bara fanns ett val, som kanske inte var rätt, men kanske inte heller fel. Jag får iallafall nu prova på livet där jag är helt ensam, kalla det fri, kalla det halv, jag har ännu inte kommit underfund med hur det är. i väntan på något eller någon, just nu känns det som att leva i någon form av ovisshet i väntan på mera ovisshet. Men jag vänder mig till vänner, det låter klyshigt, men vad skulle jag göra utan dem, de finns alltid där och värmer mitt hjärta. Jag hoppas jag alltid har vett att vårda vänskapen ömt, den och familjen finns alltid där när man trillat, lyckats, hoppats, de är framtiden som man kan lita på.

blommor och kärlek- samma själar?

Blommorna jag fick står i sin vas och längtar allt mer neråt marken, jag kan inte längre hålla dem friska. Tanken slår mig att kärleken är som blommorna. De behöver pysslas om, få vatten, få omvårdnad för att de inte skall vissna och dö bort. Blommorna i vasen är inte permanenta, de finns där en kort tid, kommer inte åter. Samma är det med kärleken, en del varar för lång tid, stannar år efter år, medans andra är som blommorna i min vas, så underbart vackra, men man vet att det inte kommer var för evigt. Kanske kan man köpa tid genom att vårda dem omsorgsfullt och ömt, men man vet att det är lånad tid. Dagarna susar förbi nu, jag undrar var sommaren med sol och skratt har tagit vägen. i nästan tre veckor njöt vi av att vara på resande fot, upptäcka nya platser, tiden fanns inte, bara nya upplevelser nya dofter. När man har landat så kan man stanna kvar en stund i stoffet som singlar ner från planets vingar. Man gläds åt känslan som dröjer sig kvar inuti, man hör melodier som ännu inte sinat ut. Men så plötsligt stannade klockan, dagar började få namn och nummer, ekorrhjulet hade satts i rullning. Jag kan känna trygghet i återkommande dagar. Men jag känner lyckan i olikheten som är tidslös.