Dagens dikt.

Tristresstrasor hänger utanför mitt fönster, jag slår mig ner i en blommig fåtölj med sjuka kanter. kanske skulle vi stannat kvar i solkskenslekarna innan mörkret praktfullt tagit sig plats.

Vi trippar på ispinnebitar och ramlar ner i djupet av försjunkna tankar, simmande genom gråa vardagsdimmor med stela armar. Jag ser rakt igenom dig, du är som en öppen bok, en sida för varje ögonblick. Pärm till pärm sedan finns det inget kvar, inga små överraskningar att flika in mellan kapitlen.

färgglada fåglar skyndar förbi mitt trasiga fönster, lätta vingar i lätta vindar, luften är lagom ljummen. Jag stänger om mig och drar filten tätt omkring, jag öppnar boken jag redan läst, kanske förstår jag den bättre nu.