Mellandagsrea

Så var det dags för den årliga plågan. Denna gången hade jag faktiskt skippat utgång på juldagen för första gången på evigheter, brorsan jobba och jag hade inget partyhumör. lite synd att inte möta upp alla men jag orka inte ritkgit med partyrierna, blir ju imorn med. Så jag var inte bakis ens.  För en gångs skulle lyckades jag fynda, köpte som vanlig grejer som inte var på rean, men denna gång kom jag faktiskt över ett par riktigt bra reafynd. bilden får tala för sig själv. Annandag jul, summa sumarum: 600kr

Juldagen

Så var julafton över, och den var lååååång. Vi kom hem först klockan tre i natt.

Innan vi åkte var det såklart kaos. "vi åker halv två" lät det under förmiddagen, alla visste ju att det vart rent önsketänkande, men jag hoppades innerst inne att vi kanske skulle klara komma iväg klockan två iallafall, men, jag känner ju min familj allt för väl.

Kvart i två var familjen kaos långt ifrån klara. Jag satt och packa in paket åt mamma, brorsan sprang runt i handduk och kunde inte klä på sig för "mina byxor är inte torra än" (som att det bara finns ett par byxor i världen) Pappa var säkert försvunnen eller nåt, Mamma sprang runt med Jansons frestelse samtidigt som hon skulle vispa ihop en romsås, syrran strök brorsans skjorta.

Klockan halv tre när jag haft ett smärre raseriutbrott försökte vi trycka in oss i bilen, bagagen var för längesen full pga av alla julklappar så det blev att först trycka in folket och sen stapla juklappspåsarna ovanpå och stänga dörren fort som fan.

väl framme kasta vi oss in och såg nästan halva kalle firar jul och det var lika tråkigt som vanligt men "annars blir det ju inte jul"

Jag upptäckte singstar och rocka loss till twisted sisters innan det var dags för julmat som följdens av juklappsutdelning. (tror antalet uppnåde 120 klappar eller nåt sånt). Jag fick en juklapp av brorsan som var till pappa, fatta inget alls när jag öppna den... brorsan hade ju satt lapparna på fel ställe... skräll.

Efter det tryckte vi i oss massa efterätt och kaffe och körde vårt vanliga lotteri. detta innebär att alla har köpt en rolig klapp för 50kr, den läggs i en hög o sen lottar man om vem som får välja först. när det är ens tur att välja kan man även välja en klapp som någon annan redan öppnat, vilket kan leda till smärre kalabalik, rena underhållningen. pappa fick pc spel med en rosa ponny på, Mormors gubbe fick en rosa tavla med jimi hendrix och syrran fick wonderbaum och ved.

När alla klappar var utdelade så sjöng jag lite mer singstar, utamande både mamma och morbror och vann såklart. Sedan vart det TP resten av kvällen och vips var klockan halv tre på natten och det var minnsan dags att åka hem.

En typisk jul i vår familj.

Ho ho ho!

God Jul på er alla!

Nu skall snart lilla familjen här bege sig till tjocka släkten i Strömstad för att fira en härlig julafton!

Puss och kram till er alla och hoppas ni har en riktigt bra jul!

Mamma berättar historier

Jag är tillbaka i Bullaren, hos min lilla familj, anlände sent igår, efter några dagars vistelse med fina vänner i Göteborg, händelserika dagar.

Idag var jag mamma och syrran på promenad.

Mamma: Ska jag berätta en historia? den är rolig, eller ganksa rolig tror jag, fast du kanske redan har hört den.

Jag: berätta den bara

Mamma: okej det var en tjej som var ute och åkte bil och hon hade brått till jobbet, då blev hon stoppad av polisen. eller jag vet inte om den börjar så jag hitta bara på det haha, iallafall, polisen säger att hon kört för fort. Så han ber om körkortet, men jag har inget körkort säger tjejen, va har du inget körkort? men vem äger bilen då? det vet jag inte, för den har jag stulit! va, har du stulit bilen! ja säger tjejen då, och vet du vad, jag har mördat också, i bagagen ligger det ett lik som jag har styckat. vaa, nu ringer jag förstärkning säger polisen. Så kommer det en massa polisbilar. och då när polisen säger vad som hänt så säger tjejen, men jag har visst körkort. va säger polisen, men du hade ju stjält bilen säger polisen, nej det här är min bil säger tjejen. så så säger tjejen du påstår att jag har mördat och kört för fort och stjält en bil, snart säger du väl att jag kört för fort också! haha!

Jag: Men mamma nu avslöja du liksom poängen innan...

Mamma: nä det gjorde jag inte alls!

Jag och syrran: jo det gjorde du...

Mamma: aja, ska jag berätta en annan historia. det var en kille som aldirg fick några tjejer så då sa de till honom. eller nej, vänta nu, killen fick tjejer, nä det var en tjej som inte kunde få några killar, eller hon hade svårt att få några killar, då sa de till henne att åk till bocken i gävle för den är det ändå ingen som vill sätta på!

Jag och syrran: eh.. va..

Mamma: eh nej det var nog inte så det var...

Story of my family, part IV- olyckorna

Jag växte upp i tron om att det var fullt normalt att bryta ett och annat ben, krocka, stuka fötter och så vidare. Jag blev väldigt förvånad när jag en gång fråga min kompis hur många olyckor hon råkat ut för, ingen sa hon. Va, sa jag ingen, inte ens en liten krock eller brutet ben? Men nej, det hade hon inte. Men jag hade, vi tar det från början.

Jag var en vildunge som liten, för ett tag sen kollade vi på Lotta på bråkmakargatan hemma, och då sa mamma:

-PRECIS så där var du när du var liten!! Preciiiiis lika envis. Tyckte inte alls det var en kul jämförelse eftersom Lotta på bråkmakargatan är en riktigt skitunge, eller lite rolig kanske.

Hur som helst, redan när jag var två år var jag ute på farliga äventyr. Pappa la nytt tak på vårt hus, och det är riktigt högt, plötsligt hör pappa en röst - pappa kaket, vilket låter skrämmande när, pappa vänder sig om, och mycket riktigt där står Bodil Martinsson två år högst upp på stegpinnen, jag har alltså klättrat upp för hela stegen trots att jag var knappt två äpplen hög, och under stegen finns källartrappan i betong som kanske inte är så skön att landa på. Pappa fick panik men hann fram innan jag trilla ner och man kan ju undra var mamma höll hus.

Mamma som för övrigt mest skaka på huvet åt mina påhitt, kolla mamma, jag cyklar med en sopsäck, krash. När jag lekte med brorsan i bilen, smällde igen dörren så den gick i baklås o bilen rulla iväg över gården och ner i diket skratta hon iofs inte lika mycket.

Sen hände det en del andra saker, när jag var sju år och vi var på väg till mulle så passa en dam på att köra rätt ut på en 90-väg utan att se sig för först. där kom vi i 90 och hade inte en chans att bromsa. Men alla hade bälten så det gick bra, stackars gamla saaben blev dock mos och fick skrotas. och damen blev nästan mos med, bröt benen men det läkte och blev bra sen. Pappa fick nog smärre hjärtattack när han såg alla ambulanser, brandbilar, poliser och två totalmosade bilar, han trodde inte vi hade överlevt det, men jodå, vi är ena sega jävlar i vår familj!

Sen skulle jag göra mig till i skolan och trilla ut för trappen så jag fick gå med kryckor i åtta veckor, det var inte heller jättekul.

Efter det så börja det brinna i vårt hus. Jag stod i köket med vårt sommarbarn johanna när pappa kom inspringandes med skorna på. Gud vad konstigt tänkte jag, pappa springer in med skorna på det brukar han inte göra. Det brinner! skrek Pappa. Jättekonstigt tänkte jag, det brukar han inte heller säga. Sen insåg jag att det brann på övervåningen och då blev det där med att springa och skrika plötsligt helt logiskt. som tur var så kom brandmännen och hela grannskapet o hjälpte oss. alla möbler ut på gräsmattan, då börja det regna, lillebror bajsa ner sig, och det var inte riktig läge att byta blöja, vi hade vår väns blivande fru och hennes syster boende hos oss, de kom från chile och det var väl kanske inte helt OK att bo i Sverige men ute på landet vem märker... men mamma blev lite nervös när polisen kom och skulle höra sig för om förloppet med branden.

Jaha, sen skulle vi leka ett, två, tre ost! och jag är världens sämsta förlorare så jag tog i för kund och fosterland och skulle springa fram först, bara det att det var en glas dörr och den gillade inte att bli attackerad av mig så den gick sönder och blodet spruta, min läpp sprack och min bror blev vit i ansiktet, pappa fick köra mig till sjukan.

Sen var jag inte så bra på att cykla heller, så jag cyklade omkull, det gick liiiite för fort, trilla så illa att jag bröt nyckelbenet, handleden och stuka armbågen och hjälmen gick itu. Mamma cykla bakom och fick väl mer eller mindre hjärtstillestånd. det var det sommarlovet och den värmeböljan.

Sen så skulle jag cykla hem från grannen några år senare och cykla omkull igen, brorsan cykla i racer hem och hämta pappa, och där blev det väl nån form av droppe som fick bägaren att rinna över för han skällde på mig och sa att nu fick jag minnsan lära mig att cykla ordentligt. stackars pappa fick en chock, han insåg väl att nästa gång kanske det inte skulle sluta lika bra, han kom och bad om ursäkt sen, men jag har haft lite roligt åt det där.

Sen var jag ute och reste en del, fick danguiefever och strök nästan med, fick ligga på sjukhus med dropp en vecka, i thailand, med thailändska såpor på teve som enda underhållning, det var en skön semester.

ja så jag tyckte det var fullt normalt att ramla och slå sig en del, eller tugga på läppen när man vart hos tandläkaren och fått bedövning så man fick världens fläskläpp sen. Eller krocka med mammas brorsas familj när man skulle åka på gemensam semster. ja småsaker som ofta hände.

men tydligen var det inte så för alla.

Lusse lelle

Jaha, Lucia imorgon, busy days har gjort det svårt att känna någon julstämning. jag har pyntat, har en liten gran, knåpat ihop julkort och gått på adventsfika, men nja, inte riktigt där än.

Men... andra saker på gång! Jag och Ida har fått en trea på djäknergatan! wehoo! its tragiskt att lämna korridoren, jag har trivts så bra här, men nu med det nya folket funkar det inte. vår lilla familj är borta, det är ingen sammanhållning längre.

Så 1 februari tar vi vårt pick och pack och blir självständiga. vi skall bekanta oss med alla nya grannar så vi skaffar oss en fin liten gemenskap på vårt nya ställe tänkte vi. För jag kommer sakna den vi hade här, men eftersom den inte finns kvar längre så är det inte så mycket val.

so long döbeln, det var en trevlig resa under 2½ men nu har den epoken tagitt slut. dags för nästa.

O my god

I helgen var det fest så det stod härliga till. Erik och Gustav firade 25 fina år var och det med dunder och brak.

Jag och Ida anlände till festen en halvtimme för sent, kan aldrig komma i tid, då var det sjukt mykcet folk där, så vi gick till övervåningen där vi hitta ett bord med några trevliga gäster.

Haj! haj! hojtar vi, slår oss ner skakar hand med alla och börjar prata oavbrutet om oss själva och vår analkande flytt. (det finns liksom ingen hejd på oss när vi väl kommer igång) Vi involverar alla i våra flyttplaner, som hamnar lite utanför sanningen när Ida säger att vi blivit erbjudna en lägenhet(vilket inte ritkigt stämmer) och att vi praktiskt taget bor ihop, är jämt tillsammans och sover ihop (det sista var ju inte heller sant) jaha leker vi den här leken tänker jag och tillägger och vi duschar ihopa! (det är ett stående skämt och inte heller sant) dock får killarna nåt nytt i blicken och vi börjar raskt prata om annat.

Middag förlöper med lekar och tal, sedan blev det dans och några öl för mycket, iallafall för mig och jag kan nog säga för en del andra oxå. nån bröt handen, nån blev nästan kvarglömd på toa där personen i fråga däckat och mått lite illa, nån somna på soffan på övervåningen, och dagen efter när vi skulle städa fick vi klättra in genom fönstret eftersom ingen visste var nyckeln var, hade lämnat stället olåst. men någon med lite mer ansvar hade vart där och låst. (antagligen han som skulle inspektera PRÄSTgården som vi hållt till i, stackarn måste fått hjärtattack).

Efter fem långa timmar var det dock återställt igen, vi hitta även ett paket som ramlat ner på elementet och nästan börjar brinna. det var kokhet och hade mindre brandskador, hade liksom vart grädden på moset om vi lyckats bränna ner kåken också.

Det roliga var i skolan idag när jag berätta om min helg och att jag inte borde druckit så många öl, då var det fler som hade vart alldeles för fulla i helgen. tror det måste varit månen eller nåt.

Brevfilms nostalgi

Ett av de bästa program som fanns när jag växte upp var bullen, med Martin Timell i spetsen. Vem minns inte alla brevfilmer, och den underbara serien klassliv?

Jag fick idag för mig att gå in på youtube för att återuppleva lite av bullens glansdagar, dock upplevde man väl bullen lite annorlunda då mot vad man gör nu, jag hittade en brevfilm och man skall inte skratta åt andras olycka men det här är så kul att jag bara måste citera det, haha:

(och kom ihåg, det är inte killen i filmen som har skrivit brevet)

Hej Bullen! Jag är en helt vanlig kille på 14 vårar, jag brukar ha ganska lätt för att få kompisar, och jag har haft tjejer, så jag är inte någon tönt eller så. Själv tycker jag att jag ser ganska bra ut, och jag är näst bäst i klassen på matte och gympa. så nu kanske ni undrar varför jag skriver ett brev till er, men nu är det så här bullen att jag har ett problem.

Jag kan inte låta bli att dansa. Det kan liksom bubbla upp i mig när som helst, och då kan jag inte hindra det.

Haha, här följder då en film med en massa jättekonstig dans, och nu kommer nästa grej, han dansar runt i Uppsala!! utanför Carolina Rediviva i snön iklädd hotpants och glitter i håret.!

Stackare, hans kompis vill inte längre hänga med han eftersom han dansar så mycket, och de tycker även han dansar så himla fult.

Den här filmen bara måste ses, och vi kan ändå skratta åt killen i filmen för han är bara skådespelare och inte killen som skrivit brevet. jag dör, förläng livet och klicka på länken.

http://www.youtube.com/watch?v=uRxw-ZPc6bc&NR=1

Kommentarer

Jag har nu ändrat så att ALLA kan kommentera i bloggen, det var visst nån hemlig inställning som gjorde att bara google användare kunde det innan. so feel free!

Alla känner apan men apan känner ingen.

Jag var på en så sjukt kul fest i helgen. Först hade jag nästan inte tänkt gå, veckan hade varit sjukt intensiv, jag hade minus utav dess like på sömnkontot och hela lördagen kände jag mig sjuk och låg utslagen på min säng, såg kanske tio avsnitt av Brothers and sisters.

Temat för kvällens fest var ordspråk och talesätt, jag skulle vara "alla känner apan men apan känner ingen" och eftersom jag äntligen skulle få andvändning för min apmask från Thailand, och eftersom jag redan köpt ett gäng bruna kläder och betalt för kalaset så tänkte jag att det kunde vara värt ett försök iallafall.

Sagt och gjort. Jag tryckte i mig två treo och en stor kopp kaffe, sedan kände jag mig på topp (iallfalla i en kvart innan jag började känna mig skakig på förfesten)

Vi begav oss mot Fjellet där kvällens happening ägde rum, de hade inrett så otroligt fint, och vips så glömde jag bort att jag var sjuk och svag. Kvällen förled på de mest underliga sätt och med en och annan lustig syn. jag blev tokraggad på av en kock, och han hade inte sett mig utan min apmask! Först kände jag mig smickrad, men sedan insåg jag att jag faktiskt var utklädd till Apa. När han fråga om vi skulle ta fika i veckan undra jag om jag skulle ha apmasken på mig på fikan, jag menar hur skulle han annars känna igen mig?

Nåväl jag lämnade kocken och roade mig med regn, solsken, diverse olyckor, troll, brända och lika barn, fantomen och många fler, den roligaste på hela kvällen var "think outside the box" som hade klätt ut sig till låda och fastna i dörren på väg ner till stjärterum och hjärterum. jag skratta så jag hade ont i magen.

Kvällen var galet kul och jag var mycket nöjd med mitt beslut at gå på festen, så HIMLA kul!

På söndagen mådde jag förvånansvärt bra, och gick på jättemysigt afventsfika hos Markus, sedan gick vi till slottet och kollade på magnefika fyrverkerier.

Lovely helg.