Höst.

det är verkligen höst nu, överallt är det orangegultrött. jag var på promenad idag och insåg att jag faktiskt gillar hösten, kan acceptera den, eller snarare acceptera att sommaren är slut.

Men så är jag också väldigt glad, lycklig och det känns oerhört skönt.

Ibland tänker jag tillbaka och kan förundras över vilka vändningar mitt liv har tagit. Ibland kan jag stanna upp och tänka, hur hamna jag här? Men sedan känns allt så självklart att till och med jag börjar tro på ödet. och det känns bra.

Ankomst Uppsala

För lite mer än fyra år sen stod jag där på centralstation i Uppsala. En helt ny stad, med ett antagningsbesked som det enda säkra, bostad, vänner och allt det där andra som osäkert.

Min enda uppsalavän, som för övrigt med var inflyttad, kom och hämtade mig på station, Uppsala såg ut på ett annat sätt då, främmande och nytt, vilseledande. Efter första natten i Uppsala var det så dags för upprop. Med en karta i handen och väskan i andra begav jag mig i jakten på att hitta den institution som jag skulle tillhöra de kommande fem åren. Givetvis blev jag helt lost, hade ingen aning om vart jag var och drog en lättnandens suck när en kille i kostym och portfölj frågade om jag skulle till uppropet. Skall han bli psykolog funderade jag i mitt stilla sinne, han föll inte alls in under sterotypen. Det visa sig att inte speciellt många andra heller gjorde.

De flesta var mycket yngre än jag hade förväntat mig, såg normala ut och inte alls konstiga, bohemiska, mystiska eller luriga. Bredvid mig satt en kille som var på reservplats och jättenervös, jag satt och tänkte att det måste blivit något fel och att jag inte alls var antagen att de inte alls skulle ropa upp mitt namn.

Men det gjorde de -Bodil Martinsson? - ja!

Så hade jag börjat psykologprogrammet. ett extra upprop gjordes då inte alla var där och reserver skulle få ta plats. längst fram satt en tjej med fluffigt hår nickade och sa ja, när de ropade upp hennes namn. Killen brevid mig blev även han uppropad, och jätteglad.

Så hade alltså min Uppsala vistelse tagit sin början, so far so good jag var numera psykologstudent, och nästa steg var att hitta en bostad.

Så börjar det sista året på psykologprogrammet

Hur gick det till? började jag inte nyss den här utbildningen och har jag bott i Uppsala i fyra år redan?

Jag tycker inte det var längesen jag stod på perrongen i Göteborg med en resväska, lätt förvirrad och nervös och utan så mycket som ens en nyckel till ett hem. (jag var faktiskt tekniskt sett hemlös i två dagar, ser det dock mer som nyckellös, jag lånade ju Miras hem ett par nätter)

Hur som helst, termin nio har börjat, ännu en sommar har seglat förbi och jag sitter återigen i skolans bibliotek och försöker förstå mig på en artikel med taskig upplösning och förvirrande innehåll. Det var ett tag sedan jag bloggade, jag ska nu framöver i några blogginlägg förgylla er tillvaro med min resa från Göteborg en augustidag 2006 till Uppsala och mitt sista läsår 2010/2011.

enjoy

And I want it all.

Jag sitter och snörvlar fastän solen skiner och årstiden kallas sommar. Jag är ledig men ändå inte. Jag vill åka bort och jag vill stanna kvar. Men mest är jag rastlös.

Mitt huvud dunkar och jag är irriterad över att mig kropp inte lyder när det är så mycket jag vill göra. Jag vill göra allt. gå ut, åka iväg, sola på en strand, klättra i ett berg, bara ligga still, springa runt, läsa böcker hela dagarna göra ingenting, göra allt.

Jag har sett film idag. 500 days of summer. Den gillade jag. Den handla inte om så mycket men ändå om allt. och man hinner reflektera, tänka egna tankar.

Människor försvinner härifrån, det liksom sinar, de sipprar iväg lite harmlöst så man nästan inte märker det. Och jag gillar inte avsked, jag säger hellre, vi ses snart. utan att definiera snart. Snart som imorgon, eller snart som när sommaren är slut. Jag ska sova snart, snart som i alldeles nu för jag är alldeles för trött

Sommarlov

Nu är den värsta terminen på psykologprogrammet, termin åtta avklarad, och det är sommarlov!

oj vad vi firade det i fredags. vackraste vädret och bästa humöret efter avklarad statistiktenta. examenskompisar och champagne, det var fint det.

Nu väntar lite ledighet innan det är dags för jobb på kollo. Och lite behandlingsrapportskrivande. Men annars är det mycket ledighet den här sommaren. lite extrajobb utöver kollo, men det får bli en och annan liten tripp med, västkusten, eriks sommarstuga och kanske nåt annat resmål.

Nu är jag lite trött, men jag lovar att jag ska berätta om världens bästa 30-års fest när jag återkommer.

200

inlägg 200.

Jag ligger lite efter. Men det är för att jag försöker hinna med real life. cyberspace is second. Men nu är jag här igen. Jag kollar p åen film Julie and Julia. om att laga mat, och blogga om maten. jag är nästintill sämst på mat. Häromdagen pratade vi om att gå matlagningskurs jag och min kompis. Det har jag funderat på länge, jag behöver inspiration.

Vad händer mer i mitt liv? Jag är i skolan mer än jag är hemma. jag byter mitt hem mot en korridor. (ologiskt jag vet men det är inte mitt fel utan Uppsalas som inte erbjuder en snart 30-årig student med nästan fyra års kö något bättre alternativ) Jag försöker styra upp min sommar. går sådär då hela världen bestämt sig för att spara in och kanske så mitt sommarjobb. typsikt dumt när jag själv behöver spara och det bara ger motsatt effekt. Detta ger den logiska följden att jag inte har nåt liv utöver detta. Träning och en och annan fest. men sen tar det stopp. Mitt flow på dejtingfronten spolades snabbt ner i avloppets mörker.

Men nu går det väl ändå mot vår? jag har vart nere på botten och vänt vad det gäller katastrofer, tårar och slit detta året redan. det är ju en tröst iallafall. nu kan det bara gå uppåt from here.

Nu vill jag ha vår.

Okej, 11 februari, jag stod ut ganska länge ändå. Januari och februari brukar annars vara de värsta månaderna för mig, då är julen slut och vintern kan enlig min mening dra dit pepparn växer. Men jag har uppskattat den här vintern, och det är först nu som jag fryser lite för mycket, sladdar lite väl mycket, börjar dagen med att trilla i snön. Och det är först nu jag har börjat längta efter våren, fågelsången, ljuset och blommorna. Men det lär väl dröja ett tag till. Får försöka ha gott mod helt enkelt.

Skolan börjar tjocka ihop sig igen. Jag märker hur det drar i alla kanter och tiden går snabbare och snabbare. det är bara att bita i det svinsura äpplet och köra. Detta är som sagt inte min favritkurs, men jag har ju patientarbetet. och bandy på fredagar. och hobbyklubben. och igår var jag på bio, det var trevligt. Nu ska jag nog mest sova för jag är tröttare än tåget.

Kallt.

Okej jag kan gilla vintern så länge kylan håller sig på utsidan. Men nu har något hänt i vår lägenhet, antagligen snåla vasakronan som sänkt värmen, och det är skitkallt. jag fryser när jag vaknar och jag fryser när jag går och lägger mig. Och det blir ju inte varmare när jag går ut. eller går in i skolan. så okej, just nu är jag lite trött på vintern.

Mera snö

Jag visste inte att jag gillade snö så mycket. Men det är så vacker ute, som i fjällen, eller en saga. Allt är vitt och vackert och jag tröttnar aldrig. det är stora vallar och man får klättra och kliva. Men jag gillar det. Antagligen tycker många att jag är störig som inte gnäller eller klagar, fastän jag kommer hem med röda kinder och stelfrusna händer. Okej kylan kanske inte är det bästa med vintern, men ändå man känner att man lever, och det är så skönt att komma inomhus!

Imorn är det fredag! Det innebär bandy med klassen, sen födelsedagsfest hos Sus och efter det Studio Dicore på ÖG, jippidooo. jag ser så framemot det, ska bli lajbans! nu skajag packa in Sus presenter medan jag lyssnar på Goldfrapp och XX, musiktips för den som vill. puss på er.

Trötter.

klockan är tio i elva. och jag har gjort flera vettiga saker idag. som att gå till skolan, och komma i tid. sen sitta på biblioteket två timmar och läsa intensivt i kursboken. sedan gå hem och överträffa mig själv med att rensa i garderoben (dvs fylla ännu en påse med kläder osm jag inte använt på evighet och gömma den i förrådet) men det ser snyggt och ordningssamt ut just nu. inte alls lik min vanliga garderob. Sedan tränade jag innebandy i två timmar. kom och hem och betalade räkningar och beställde hem glasögon från internet.

Gud vad sjukt bra det känns nu när jag skrivit ner allt det där duktiga jag har gjort. nu har jag det liksom svart på vitt. lovely. imorgon är det hobbyklubb, på torsdag middag o spel hos erik, på fredag födelsedagskalas ho sus och sen utgång. helgen är inte helt bestämt förutom ett möjligt storstadsbesök och utomhusaktivitet med erik.

Jag vet inte vart den här sjukt strukturerade människan kom ifrån men jag gillar henne.

Bergochdalbanor men inget tivoli.

Ibland är jag en levande bergochdalbana. attåka bergochdalabana är jättekul, men att vara en är inte alls kul. När man åker bergochdalbana kan man kliva av när åkturen är slut. När man däremot ÄR en bergochdalbana blir man tillslut bara illamående.

Efersom jag har levt så himla många år så kan jag ju plocka fram mitt lilla livsperspektiv och läsa på sida fehundrajagvetintevad att, ojdå, jag har visst vart här förut. Det här är en repris från år nångång för ett tag sen, och jag ramlade visst inte ner och dog då heller.

Och hoppsan den här pressmaskinen har jag åkt på förut och även fast jag fick bensinstopp två gånger och motorn trilla isär samtidigt som prestationsmaskinen kom och körde om mig, så kom jag iallafall fram tillslut. Och jag trilla inte ner och dog då heller.

Alltså att leva livet är ju nästan som att vara häcklöpare, fast det går väldigt mycket långsammare. Ibland har man så jäkla bra kondis och bara flyger över de där fjantiga häckarna. Men ibland blir det lite som för Susanna Kallur, man trillar på första häcken och fan nu vart ju hela livet försört, eller? Nej kanske blir det bara som för Susanna, man gråter en massa tårar, pratar om hur viktigt det här var och fan att jag skulle trilla. Men nu är det där loppet slut och vad ska jag göra, jo jag får väl vänta på nästa lopp, så får jag helt enkelt träna inför det istället. och sen så kanske jag får en glass som plåster på såren och så kändes det ju lite bättre (och susanna kan verkligen behöva en glass, det är är inte bra att vara så där vältränad tror jag)

Så jag sitter där på mitt rum och tänker, gud vad skönt det skulle vara att bara lägga sig på sängen, skita i allt, gråta och leka citron och inte prata med en jävel. Men så kommer den där lilla snart 30-åriga rösten och säger "men va fan, nu har du levt i så många år och lärt dig så himla mycket och gjort supermånga bra saker och kanske tre dåliga (okej kanske fler) är det värt att ge upp allt då?

Suck säger jag då, att man alltid ska vara så himla klok när man bara vill vara dum i huvet och skita i allt. Sen så blir jag som en senil kärring tre dagar senare och är lycklig över att jag får åka pulka, eller skridskor, eller att jag har lyckats bra med en session, eller att min kompis bara är så himla fin och rolig och så inser man att ja just det ja. den där bergochdalbanan har ju toppar också, och där kan man faktiskt stanna ett tag.

Jag bloggar för dåligt. (läs för sällan)

Jag fick just en kommentar på facebook. Att jag bloggar för dåligt. Det fick osökt att tänka på att jag har en blogg.

Okej det är nytt år, nytt decenium, 2010!! wohoo.

Jag känner genast att det här året kommer bli mycket bättre än alla andra! Varför? Antagligen för att det just har börjat och jag inte hunnit gnälla över en massa saker. Så vad spår vi av detta mystiska år?

Jo, för det första har jag och två av mina kompisar ingått ett nyårslöfte, jag hatar nyårslöften men det här är för vårt eget bästa, och handlar helt enkelt om att det gamla ska bort och aldrig mer komma tillbaka (ni får själva lista ut vad det handlar om, lär väl inte bli så svårt) Måste säga att jag är lite stolt över mig själv där.

Sedan spår jag att jag kommer skriva en hemtenta och en salstenta, ja faktiskt redan denna vecka. eller egentligen just nu borde jag göra det. Men så kom ju André och tjata om att jag ine bloggar och det är väl bäst att behålla de få läsare jag har.

Jag spår inte en utan två hejdundrandes 30-årsfester (båda mina) dessutom fyller Morfar 80, brorsan 25 och syrran 18.

Jag hyser förhoppningar om en sommar utomlands, vi får väl se hur det blir med det.

Jag tänker mig dessutom, Hobbyklubb, mycket bandy med klassen, lite mer gitarr, lite mer matlagning, kanske ett tur till Oslo och ett par fler besök i Göteborg, ett år av massa pusselläggnig (en av mina nya hobbies) och kanske lär jag mig nåt nytt, som att åka snowboard eller surfa (hoppas på det senare)

Sedan får det gärna hända en massa roliga saker hela tiden, jag får gärna vinna massa pengar på lotto, bli supervältränad och jättestark(are) lära mig cyklar snabbare än bilarna, gå på lina, uppfinna en husshållerskarobot som gör allt jag inte vill göra, få fotografiskt minne, skriva en bok och bli världsberömd.

Ja, jag tror starkt på att 2010 kommer bli ett skitbra år!

Det där kommer bli jag..

Tjuvlyssnat

Vattenpalatset, Lerum

En man ~35 står i kassan och ska betala sina fyra barns glassar när han plötsligt tittar sig omkring. Mannen (utbrister hysteriskt): Var är Markus? Barn, har ni sett Markus? Åh nej, var är han! Flicka ~6 (tittar med höjda ögonbryn på pappan och på pojken ~1 i hans armar): Pappa, du håller i honom. Mannen, som ser extremt trött ut, beställer en kaffe.

det lackar mot jul

Den årliga kommentaren, hjälp är det redan december. hjälp julklappar.

Jag hade gärna gått och julshoppat, men jag måste gräva ner mig i diverse plugg. Just nu försöker jag skriva en bokrecension på en jättetråkig bok. Managementsamhället. kanske intressant för vissa, men inte för mig. Sen måste allt paitenarbete vara klart innan jag åker hem, det vill säga jag måste skriva den beteendeanalys jag inte ens börjat på, göra klart journal, göra terminsavslut, planera nästa session, träffa min patient, skriva sessionsrapport och bla bla. Sen har vi hemtenta och en fetingbok på det. fast det kan vänta till efter jul. och den där salstentan. De säger att termin åtta ska bli värre. jag längtar.

Idag ska jag på adventsfika/födelsedagsfika, samma sak imorn. sedan funderar jag på om jag ska skolka och gå på bastufest och luccesläpp. Jag har inte bestämt än. och om jag ska göra det så borde jag definitivt skriva på recensionen istället för på min blogg. Nästa gång ska jag skriva om roliga saker, som hur det går till när familjen Martinsson firar jul. det ni.

Tjuvlyssnat

Ett fyllo går på tåget och börjar prata med en flicka ~5 som sitter med sin mamma. Fyllot mumlar något och konverserar på sitt vis. Flickan (spänner ögonen i honom och säger argt): Hörrudu, prata ordentligt! Man hör ju inte vad du säger.

ICA Maxi, Häggvik

En mamma ~40 och hennes son ~7 står vid kassan och ska betala. Sonen roar sig med att lyckas klämma sig in mellan larmpelaren och kassabandet. Sonen (ropar glatt till sin mamma): Kolla! Kolla mamma, jag får plats här! Mamman: Jamen titta. Det hade inte jag gjort. Sonen: Nej, inte med den magen! Mamman ser förskräckt ut och förklarar ursäktande för kassörskan att hon minsann fött en del barn de senaste åren.