Story of my family, part IV- olyckorna

Jag växte upp i tron om att det var fullt normalt att bryta ett och annat ben, krocka, stuka fötter och så vidare. Jag blev väldigt förvånad när jag en gång fråga min kompis hur många olyckor hon råkat ut för, ingen sa hon. Va, sa jag ingen, inte ens en liten krock eller brutet ben? Men nej, det hade hon inte. Men jag hade, vi tar det från början.

Jag var en vildunge som liten, för ett tag sen kollade vi på Lotta på bråkmakargatan hemma, och då sa mamma:

-PRECIS så där var du när du var liten!! Preciiiiis lika envis. Tyckte inte alls det var en kul jämförelse eftersom Lotta på bråkmakargatan är en riktigt skitunge, eller lite rolig kanske.

Hur som helst, redan när jag var två år var jag ute på farliga äventyr. Pappa la nytt tak på vårt hus, och det är riktigt högt, plötsligt hör pappa en röst - pappa kaket, vilket låter skrämmande när, pappa vänder sig om, och mycket riktigt där står Bodil Martinsson två år högst upp på stegpinnen, jag har alltså klättrat upp för hela stegen trots att jag var knappt två äpplen hög, och under stegen finns källartrappan i betong som kanske inte är så skön att landa på. Pappa fick panik men hann fram innan jag trilla ner och man kan ju undra var mamma höll hus.

Mamma som för övrigt mest skaka på huvet åt mina påhitt, kolla mamma, jag cyklar med en sopsäck, krash. När jag lekte med brorsan i bilen, smällde igen dörren så den gick i baklås o bilen rulla iväg över gården och ner i diket skratta hon iofs inte lika mycket.

Sen hände det en del andra saker, när jag var sju år och vi var på väg till mulle så passa en dam på att köra rätt ut på en 90-väg utan att se sig för först. där kom vi i 90 och hade inte en chans att bromsa. Men alla hade bälten så det gick bra, stackars gamla saaben blev dock mos och fick skrotas. och damen blev nästan mos med, bröt benen men det läkte och blev bra sen. Pappa fick nog smärre hjärtattack när han såg alla ambulanser, brandbilar, poliser och två totalmosade bilar, han trodde inte vi hade överlevt det, men jodå, vi är ena sega jävlar i vår familj!

Sen skulle jag göra mig till i skolan och trilla ut för trappen så jag fick gå med kryckor i åtta veckor, det var inte heller jättekul.

Efter det så börja det brinna i vårt hus. Jag stod i köket med vårt sommarbarn johanna när pappa kom inspringandes med skorna på. Gud vad konstigt tänkte jag, pappa springer in med skorna på det brukar han inte göra. Det brinner! skrek Pappa. Jättekonstigt tänkte jag, det brukar han inte heller säga. Sen insåg jag att det brann på övervåningen och då blev det där med att springa och skrika plötsligt helt logiskt. som tur var så kom brandmännen och hela grannskapet o hjälpte oss. alla möbler ut på gräsmattan, då börja det regna, lillebror bajsa ner sig, och det var inte riktig läge att byta blöja, vi hade vår väns blivande fru och hennes syster boende hos oss, de kom från chile och det var väl kanske inte helt OK att bo i Sverige men ute på landet vem märker... men mamma blev lite nervös när polisen kom och skulle höra sig för om förloppet med branden.

Jaha, sen skulle vi leka ett, två, tre ost! och jag är världens sämsta förlorare så jag tog i för kund och fosterland och skulle springa fram först, bara det att det var en glas dörr och den gillade inte att bli attackerad av mig så den gick sönder och blodet spruta, min läpp sprack och min bror blev vit i ansiktet, pappa fick köra mig till sjukan.

Sen var jag inte så bra på att cykla heller, så jag cyklade omkull, det gick liiiite för fort, trilla så illa att jag bröt nyckelbenet, handleden och stuka armbågen och hjälmen gick itu. Mamma cykla bakom och fick väl mer eller mindre hjärtstillestånd. det var det sommarlovet och den värmeböljan.

Sen så skulle jag cykla hem från grannen några år senare och cykla omkull igen, brorsan cykla i racer hem och hämta pappa, och där blev det väl nån form av droppe som fick bägaren att rinna över för han skällde på mig och sa att nu fick jag minnsan lära mig att cykla ordentligt. stackars pappa fick en chock, han insåg väl att nästa gång kanske det inte skulle sluta lika bra, han kom och bad om ursäkt sen, men jag har haft lite roligt åt det där.

Sen var jag ute och reste en del, fick danguiefever och strök nästan med, fick ligga på sjukhus med dropp en vecka, i thailand, med thailändska såpor på teve som enda underhållning, det var en skön semester.

ja så jag tyckte det var fullt normalt att ramla och slå sig en del, eller tugga på läppen när man vart hos tandläkaren och fått bedövning så man fick världens fläskläpp sen. Eller krocka med mammas brorsas familj när man skulle åka på gemensam semster. ja småsaker som ofta hände.

men tydligen var det inte så för alla.

Lusse lelle

Jaha, Lucia imorgon, busy days har gjort det svårt att känna någon julstämning. jag har pyntat, har en liten gran, knåpat ihop julkort och gått på adventsfika, men nja, inte riktigt där än.

Men... andra saker på gång! Jag och Ida har fått en trea på djäknergatan! wehoo! its tragiskt att lämna korridoren, jag har trivts så bra här, men nu med det nya folket funkar det inte. vår lilla familj är borta, det är ingen sammanhållning längre.

Så 1 februari tar vi vårt pick och pack och blir självständiga. vi skall bekanta oss med alla nya grannar så vi skaffar oss en fin liten gemenskap på vårt nya ställe tänkte vi. För jag kommer sakna den vi hade här, men eftersom den inte finns kvar längre så är det inte så mycket val.

so long döbeln, det var en trevlig resa under 2½ men nu har den epoken tagitt slut. dags för nästa.

O my god

I helgen var det fest så det stod härliga till. Erik och Gustav firade 25 fina år var och det med dunder och brak.

Jag och Ida anlände till festen en halvtimme för sent, kan aldrig komma i tid, då var det sjukt mykcet folk där, så vi gick till övervåningen där vi hitta ett bord med några trevliga gäster.

Haj! haj! hojtar vi, slår oss ner skakar hand med alla och börjar prata oavbrutet om oss själva och vår analkande flytt. (det finns liksom ingen hejd på oss när vi väl kommer igång) Vi involverar alla i våra flyttplaner, som hamnar lite utanför sanningen när Ida säger att vi blivit erbjudna en lägenhet(vilket inte ritkigt stämmer) och att vi praktiskt taget bor ihop, är jämt tillsammans och sover ihop (det sista var ju inte heller sant) jaha leker vi den här leken tänker jag och tillägger och vi duschar ihopa! (det är ett stående skämt och inte heller sant) dock får killarna nåt nytt i blicken och vi börjar raskt prata om annat.

Middag förlöper med lekar och tal, sedan blev det dans och några öl för mycket, iallafall för mig och jag kan nog säga för en del andra oxå. nån bröt handen, nån blev nästan kvarglömd på toa där personen i fråga däckat och mått lite illa, nån somna på soffan på övervåningen, och dagen efter när vi skulle städa fick vi klättra in genom fönstret eftersom ingen visste var nyckeln var, hade lämnat stället olåst. men någon med lite mer ansvar hade vart där och låst. (antagligen han som skulle inspektera PRÄSTgården som vi hållt till i, stackarn måste fått hjärtattack).

Efter fem långa timmar var det dock återställt igen, vi hitta även ett paket som ramlat ner på elementet och nästan börjar brinna. det var kokhet och hade mindre brandskador, hade liksom vart grädden på moset om vi lyckats bränna ner kåken också.

Det roliga var i skolan idag när jag berätta om min helg och att jag inte borde druckit så många öl, då var det fler som hade vart alldeles för fulla i helgen. tror det måste varit månen eller nåt.

Brevfilms nostalgi

Ett av de bästa program som fanns när jag växte upp var bullen, med Martin Timell i spetsen. Vem minns inte alla brevfilmer, och den underbara serien klassliv?

Jag fick idag för mig att gå in på youtube för att återuppleva lite av bullens glansdagar, dock upplevde man väl bullen lite annorlunda då mot vad man gör nu, jag hittade en brevfilm och man skall inte skratta åt andras olycka men det här är så kul att jag bara måste citera det, haha:

(och kom ihåg, det är inte killen i filmen som har skrivit brevet)

Hej Bullen! Jag är en helt vanlig kille på 14 vårar, jag brukar ha ganska lätt för att få kompisar, och jag har haft tjejer, så jag är inte någon tönt eller så. Själv tycker jag att jag ser ganska bra ut, och jag är näst bäst i klassen på matte och gympa. så nu kanske ni undrar varför jag skriver ett brev till er, men nu är det så här bullen att jag har ett problem.

Jag kan inte låta bli att dansa. Det kan liksom bubbla upp i mig när som helst, och då kan jag inte hindra det.

Haha, här följder då en film med en massa jättekonstig dans, och nu kommer nästa grej, han dansar runt i Uppsala!! utanför Carolina Rediviva i snön iklädd hotpants och glitter i håret.!

Stackare, hans kompis vill inte längre hänga med han eftersom han dansar så mycket, och de tycker även han dansar så himla fult.

Den här filmen bara måste ses, och vi kan ändå skratta åt killen i filmen för han är bara skådespelare och inte killen som skrivit brevet. jag dör, förläng livet och klicka på länken.

http://www.youtube.com/watch?v=uRxw-ZPc6bc&NR=1

Kommentarer

Jag har nu ändrat så att ALLA kan kommentera i bloggen, det var visst nån hemlig inställning som gjorde att bara google användare kunde det innan. so feel free!

Alla känner apan men apan känner ingen.

Jag var på en så sjukt kul fest i helgen. Först hade jag nästan inte tänkt gå, veckan hade varit sjukt intensiv, jag hade minus utav dess like på sömnkontot och hela lördagen kände jag mig sjuk och låg utslagen på min säng, såg kanske tio avsnitt av Brothers and sisters.

Temat för kvällens fest var ordspråk och talesätt, jag skulle vara "alla känner apan men apan känner ingen" och eftersom jag äntligen skulle få andvändning för min apmask från Thailand, och eftersom jag redan köpt ett gäng bruna kläder och betalt för kalaset så tänkte jag att det kunde vara värt ett försök iallafall.

Sagt och gjort. Jag tryckte i mig två treo och en stor kopp kaffe, sedan kände jag mig på topp (iallfalla i en kvart innan jag började känna mig skakig på förfesten)

Vi begav oss mot Fjellet där kvällens happening ägde rum, de hade inrett så otroligt fint, och vips så glömde jag bort att jag var sjuk och svag. Kvällen förled på de mest underliga sätt och med en och annan lustig syn. jag blev tokraggad på av en kock, och han hade inte sett mig utan min apmask! Först kände jag mig smickrad, men sedan insåg jag att jag faktiskt var utklädd till Apa. När han fråga om vi skulle ta fika i veckan undra jag om jag skulle ha apmasken på mig på fikan, jag menar hur skulle han annars känna igen mig?

Nåväl jag lämnade kocken och roade mig med regn, solsken, diverse olyckor, troll, brända och lika barn, fantomen och många fler, den roligaste på hela kvällen var "think outside the box" som hade klätt ut sig till låda och fastna i dörren på väg ner till stjärterum och hjärterum. jag skratta så jag hade ont i magen.

Kvällen var galet kul och jag var mycket nöjd med mitt beslut at gå på festen, så HIMLA kul!

På söndagen mådde jag förvånansvärt bra, och gick på jättemysigt afventsfika hos Markus, sedan gick vi till slottet och kollade på magnefika fyrverkerier.

Lovely helg.

Åh Uppsala!

Som Markus Krunegård sjunger. Det har varit så vackert med snön, men nu verkar den tina bort, synd, det kändes som om jag bodde i fjällen.

De senaste dagarna har jag varit otroligt mycket utomhus, jag har tagit minsta lilla chans till promenad, det är helt otroligt vad snö gör allt vackert! som att sockra på omvärlden, strö lite socker på så blir allt bra.

Helgen med Helena var otroligt rolig, jag skratta så jag hade ont i magen, vi är födda samma dag jag och Helena, och samma år, Erik säger att det hände nåt den dagen, att det är nåt slags experiment, för det är omöjligt att två av samma sort, det vill säga, barnsliga, galna smått utflippade människor kunde födas samtidigt utan att vara släkt.

Så det var tråkigt i måndags när Helena åkte tillbaka till götet, men men, vi får göra det till en terminstradition helt enkelt.

Jag och Erik åkte pulka igår, först i slottsbacken som ligger vid akademiska, sen brevid karolina rediviva backen, på gångvägen, som de inte hade sandat. det gick så hiiiiiiimla fort, jag trodde vi skulle åka in ett träd och dö. Jag mindes någon föreläsare som varnade för att cykla för fort i Karolina backen och sen krocka med nån bil, nu hamnar jag på neurolgen tänkte jag. Men det gjorde jag inte, folk titta lite lustigt på oss när vi susa förbi i 150, men vi klara oss bra. Sen så svisha vi förbi Lina och Lina, så de fick med låna pulkan och ta den på ett provåk. det var den roligaste synen den dagen.

Dagarna den här veckan har gått otroligt fort, det har vart skola, träna, vara ute i snön och se ett avsnitt av Brothers and sisters som jag fastnat i, och sen kommer jag i säng på tok för sent, har inte kommit i tid en enda dag den här veckan, illa, var sjukt trött imorse, men imorn börjar jag elva, härligt!

So Snow, so so!

Jag ville inte ritkigt ta cykeln imorse. Det är så lovely med all snö att jag tar varje tillfäller till promenad. Jag har haft besök av Helena i helgen, och jag ska uppdatera världen lite, men jag har inte hunnit för jag har haft fullt upp! Igår spendera jag och Erik typ 2½ timme i snön. underbart.

Viva la vida

Jag klarade tentan på äckelkursen, faktiskt så gick det riktigt bra. och jag är stolt över mig själv. Man måste ta för sig i den här världen, annars försvinner man i den grå massan. För var dag som går försöker jag gnälla mindre och stoltsera mera. klyschor som "ångra inte det du gjorde utan det du inte gjorde" funkar faktiskt ganska bra. Det blir ett moment av nedstämdhet eller möjligen pinsamhet, men jag hatar att leva i en värld där inget händer. Hellre tårar och skratt eller menlöst leende.

Ikväll är det bio med Ida. Mitt celebra besök Helena (800514-klubben) är på stenåldersfest. När jag kom hem var det fullt i fjädrar/hår på mitt golv. Vi är rätt lika där, kan inte planera för fem öre och hopplösa tidsoptimister.

Imorgon ska jag på kalas (riktigt tårtkalas!) och sen blir det middag med mina favoriter innan vi skall på släppet på norrlands, Antigås.

pepp! pepp!

En galen gala

Så var man back i Uppsala igen. Det är kallt och det har snöat. Helgen i Göteborg var helt underbart lovely. Jag anlände på torsdagen, vi åkte och handlade och gjorde tacos, uppdaterade oss på vad som hänt i våra respektive "världar".

På fredagen sprang vi på stan, fast först hade jag en välbehövlig sovmorgon, jag var ju trots allt på "semester". Jag traskade ner med Björkan och jempa slöt upp med oss på soho där vi åt lunch. Sen var det lite shoppande och jag hann med en fika med min kära kusin. Efter det så slöt vi upp med EM och Orsa gänget på röda sten där vi kollade på standup. De andra gick på stan men Jempa och jag tog vagnen hem för att ladda inför morgondagen istället.

Lördag, The day! Vi började med innefoboll redan klockan nio på morgonen, mycket underhållande, sen var det hem för frukost och lite vila innan vi mötte upp vänner på stan för lite lunch. Tillbaka hem för lite mera vila, och då kanske lite för länge vilket gjorde att jag som vanligt stod och svor över mitt hår vid spegeln och kände mig som en stressad höna.

Nåväl, vid fyrasnåret kom Björkans brorsa och hämtade upp oss med sin bil, inte för att det var speciellt långt till förfesten men det var kallt och blåsigt. (och jag tror inte nån ville höra mer hårförbannelser från min sida). Förfesten var livad med en sådär 25 glada flickor.

18.30 GSIF galan 15-års jubileum börjar!! Många glada kramar och tillrop när vi möter upp människor som vi inte sett på lång tid. Jag får till bordet två av galans mest underhållande killar, och skrattar så jag har ont i magen, otroligt trevligt. Det är prisutdelningar, tacktal och små uppträdanden, även finbesök av duktiga killar från BK häcken.

Vid midnatt var det dags att bege sig ner på stan, jag var så ivrig att hoppa in i en taxi att jag glömde min väska, som tur var fanns det folk kvar som inte var lika ivriga och som kunde ta med sig min väska. Vi skulle egentligen på Hard rock, men det var visst några som var för unga, trots att vi stod på listan... men då gick vi till vårt gamla stammishak, nämligen Rose ´n crown!! Där ägde vi som vanligt dansgolvet, vi dansa som tokar, en del tog steget upp på bardisken och dansa även där.

På söndagen var det i dubbel bemärkelse med tunga steg som jag gick mot tåget, som såklart blev försenat, vem är förvånad SJ? jag sov en stund på tåget, var ganska så sliten efter den härliga helgen.

Idag kommer dock en liten dos av Göteborg hit, nämligen i form av Helena, jippijää!

Göteborrrrrg!

Så var man i gamla goa götet igen då. Anlände igår efter att SJ som vanligt fuckade upp det och man blev en timme sen, allvarligt talat hur svårt kan det vara?

Nu pratar jag med min kära mor i telefon, de bor ju på vischan en 16 mil härifån, hade gärna hälsa på lilla familjen men jag hinner inte, det är fullspäckad schema här!

Nu ska jag på stan med Björkan och så ska jag luncha med min kusse, sen ikväll ska vi på stand-up klubb.

imorn börjar vi med innefotboll vid nio redan, sedan blir det förfest hos Ann innan galan drar igång klockan 18.00 det kommer bli såååå kul!! massa folk o alla gamla goingar.

På söndagen är det givet med kebab på mossen och så skall jag klämma in en fika med lovely Helena innan jag åker tilbaka till Uppsala.

nu måste jag skynda mig ner på stan!

Ida är hemma!

Äntligen har min favorit kommit hem igen! Brun som en pepparkaka var hon med. Skönt att ha tillbaka min darling i korridoren, nu känns det tryggt och bra.

Skolan är galet hektisk, idag fortsatte vi med våra rollspel Terapeut/patient, och vi gick oss ett par roliga stunder med frustrerad präst och gråtmild drogmissbrukare.

Fram tills torsdag är det fullt upp, sedan åker jag till Göteborg för en helg med mina goa vänner och den bästa klubben, GSIF! Det är 15-års jubileum och alla gamla goa medlemmar kommer närvara, det skall bli så kul! på fredagen skall vi på en stand-up klubb som heter bajsnödigt. Seden kommer det bli fika med vänner för resten av slanten.

Fullt upp. Nya glasögon, ny touch på rummet och en helg som värd!

Dagarna susar förbi i höghastighet, det är barntestning, utredningssamtal och gud vet allt. Skolan tar en massa tid och det blir att effektivisera den tid som blir över.

Jag var en sväng på Ikea och några andra affärer efter skolan idag, då passade jag på att bränna en massa pengar på jag-vet-inte-vad massa nödvändigheter som man måste ha men inte vill köpa. sen köpte jag en matta o en svart filt att ha på sängen, så nu är rummet ny inrett! eftersom mitt rum är så litet syns de små förändringarna väl!

Imorgon kommer det ett par stundenter från varje stad där psykologprogrammet ges. vi skall visa dem runt så de kan promota för Psykologstudent -09 som vi kommer hålla här i Uppsala i januari! Då kommer det ges föreläsningar och workshops, sittning på kvällen och sedan brunch och psykologer ser på film dagen efter. I helgen kommer vi ge dem smakprov på detta så de kan åka tillbaka o värva en massa glada studenter!

4½ timmar tenta, 7 timmar Orvars

Så var då den sista salstentan på ett år avklarad (Vi skall tydligen inte ha några fler innan praktiken) och det firade vi med mat och öl på Orvars. Jag vaknade med ett fruktansvärt ryggont på morgonen, härlig tajming tänkte jag och allt tog ungefär dubbelt så lång tid än vanligt, kom nästan försent till tentan, MEN jag lät bli att stressa upp mig. Sensation! Mindre stress, mer glädje!

Det tog dock lite längre tid att skriva tentan än vanligt, men med värktabletter och många pauser funkar det mesta. jag hann inte få min plats längst fram ( jag har suttit längst fram på ALLA tentor i två år, jag bara måste sitta där framme) Så jag satt plötsligt långt bak, en anledning till att jag sitter längst fram är jag inte skall distraheras av alla andra. Vilket jag kom på mig själv att göra ett antal gånger under tentan. oj, vem gick där, där var en söt kille, nej tentan var det ja! oj vad hon skriver, undra hur många som ska med till Orvars sen, nej TENTA.

Nåväl, tillslut blev jag klar, hyfsad nöjd, skall nog ha skrapat ihop till ett G, men det är nog inte med mycket, bara att hålla tummarna.

På kvällen var det så dags för Orvars med mat och öl. Det dök upp ett härligt gäng klasskamrater och vi fick nästan plats, kungen på hörnet.

7 timmar senare blinkade de med lamporna och det var visst dags att gå hem. Skaran hade minskat något men det var ett glatt gäng som satt kvar och diskuterade allt från Obama till familjerelationer. Mycket trevlig kväll. är lite trött idag dock, men snart dags för innebandy med psykologerna.

Jag bara älskar The Killers. underbara superlovely The Killers. lyssna på When Tou were young. Lovely.

Imorgon är det dags för inspelning! vi ska agera Psykolog/klient och föra ett 15 min långt terapisamtal. spännande!

Tenta Time

Imorgon är det dags, första eximinationen på äckelkursen. Tenta big time.

Vi kör sista studiegruppen idag, jag är så grymt trött på att plugga till den här tentan. tur jag har min fina lilla vackra studiegrupp.

vad skulle jag ta mig till utan mina darlings.