Jag växte upp i tron om att det var fullt normalt att bryta ett och annat ben, krocka, stuka fötter och så vidare. Jag blev väldigt förvånad när jag en gång fråga min kompis hur många olyckor hon råkat ut för, ingen sa hon. Va, sa jag ingen, inte ens en liten krock eller brutet ben? Men nej, det hade hon inte. Men jag hade, vi tar det från början.
Jag var en vildunge som liten, för ett tag sen kollade vi på Lotta på bråkmakargatan hemma, och då sa mamma:
-PRECIS så där var du när du var liten!! Preciiiiis lika envis. Tyckte inte alls det var en kul jämförelse eftersom Lotta på bråkmakargatan är en riktigt skitunge, eller lite rolig kanske.
Hur som helst, redan när jag var två år var jag ute på farliga äventyr. Pappa la nytt tak på vårt hus, och det är riktigt högt, plötsligt hör pappa en röst - pappa kaket, vilket låter skrämmande när, pappa vänder sig om, och mycket riktigt där står Bodil Martinsson två år högst upp på stegpinnen, jag har alltså klättrat upp för hela stegen trots att jag var knappt två äpplen hög, och under stegen finns källartrappan i betong som kanske inte är så skön att landa på. Pappa fick panik men hann fram innan jag trilla ner och man kan ju undra var mamma höll hus.
Mamma som för övrigt mest skaka på huvet åt mina påhitt, kolla mamma, jag cyklar med en sopsäck, krash. När jag lekte med brorsan i bilen, smällde igen dörren så den gick i baklås o bilen rulla iväg över gården och ner i diket skratta hon iofs inte lika mycket.
Sen hände det en del andra saker, när jag var sju år och vi var på väg till mulle så passa en dam på att köra rätt ut på en 90-väg utan att se sig för först. där kom vi i 90 och hade inte en chans att bromsa. Men alla hade bälten så det gick bra, stackars gamla saaben blev dock mos och fick skrotas. och damen blev nästan mos med, bröt benen men det läkte och blev bra sen. Pappa fick nog smärre hjärtattack när han såg alla ambulanser, brandbilar, poliser och två totalmosade bilar, han trodde inte vi hade överlevt det, men jodå, vi är ena sega jävlar i vår familj!
Sen skulle jag göra mig till i skolan och trilla ut för trappen så jag fick gå med kryckor i åtta veckor, det var inte heller jättekul.
Efter det så börja det brinna i vårt hus. Jag stod i köket med vårt sommarbarn johanna när pappa kom inspringandes med skorna på. Gud vad konstigt tänkte jag, pappa springer in med skorna på det brukar han inte göra. Det brinner! skrek Pappa. Jättekonstigt tänkte jag, det brukar han inte heller säga. Sen insåg jag att det brann på övervåningen och då blev det där med att springa och skrika plötsligt helt logiskt. som tur var så kom brandmännen och hela grannskapet o hjälpte oss. alla möbler ut på gräsmattan, då börja det regna, lillebror bajsa ner sig, och det var inte riktig läge att byta blöja, vi hade vår väns blivande fru och hennes syster boende hos oss, de kom från chile och det var väl kanske inte helt OK att bo i Sverige men ute på landet vem märker... men mamma blev lite nervös när polisen kom och skulle höra sig för om förloppet med branden.
Jaha, sen skulle vi leka ett, två, tre ost! och jag är världens sämsta förlorare så jag tog i för kund och fosterland och skulle springa fram först, bara det att det var en glas dörr och den gillade inte att bli attackerad av mig så den gick sönder och blodet spruta, min läpp sprack och min bror blev vit i ansiktet, pappa fick köra mig till sjukan.
Sen var jag inte så bra på att cykla heller, så jag cyklade omkull, det gick liiiite för fort, trilla så illa att jag bröt nyckelbenet, handleden och stuka armbågen och hjälmen gick itu. Mamma cykla bakom och fick väl mer eller mindre hjärtstillestånd. det var det sommarlovet och den värmeböljan.
Sen så skulle jag cykla hem från grannen några år senare och cykla omkull igen, brorsan cykla i racer hem och hämta pappa, och där blev det väl nån form av droppe som fick bägaren att rinna över för han skällde på mig och sa att nu fick jag minnsan lära mig att cykla ordentligt. stackars pappa fick en chock, han insåg väl att nästa gång kanske det inte skulle sluta lika bra, han kom och bad om ursäkt sen, men jag har haft lite roligt åt det där. Sen var jag ute och reste en del, fick danguiefever och strök nästan med, fick ligga på sjukhus med dropp en vecka, i thailand, med thailändska såpor på teve som enda underhållning, det var en skön semester.
ja så jag tyckte det var fullt normalt att ramla och slå sig en del, eller tugga på läppen när man vart hos tandläkaren och fått bedövning så man fick världens fläskläpp sen. Eller krocka med mammas brorsas familj när man skulle åka på gemensam semster. ja småsaker som ofta hände.
men tydligen var det inte så för alla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar