på min praktik...

... går vägen till barnens hjärta genom fotboll. är man tjej och har kjol och gummistövlar på sig är förväntnignarna inte speciellt höga. därför föll samtaliga barns hakor till marken när jag tog bollen, dribbla och sköt tunnel på målvakten. det susa lite genom skaran " det var Bodil som gjorde mål" ( det där med att inte spela på maxnivå bara för att barnen är 15 år yngre är inte min grej, det är nu jag har chans att glänsa) på lunchrasten hade jag en unge i varje arm o några andra skrek " jag ska vara i Bodils lag!"

jag vet inte hur psykologrelaterat det hela är, men man kan ju lugnt säga att jag skapar en god relation med barnen. och bollen.