Story of my family- part V- familjen semestrar

Varje sommar åkte min familj på semster, vi brukade för det mesta semsetra i Sverige. Som vanligt så händer det saker när Familjen beger sig iväg någonstans... 

En gång åkte vi hela vägen till Danmark, mamma och pappa skulle handla i en klädaffär, jag och lillebror ville se oss omkring lite, vi såg ett väldigt intressant rum med massa skyltdockor, jag var bara tvungen att peta lite på den ena dockan, dumt nog så ramlar den och skapar dominoeffekt mot alla de andra dockorna som faller som furor. Ungefär samtidigt märker jag att detta är visst ett skyltfönster och då rycker någon plötsligt tag i min arm och gormar åt mig på danska. Det något förbannade butiksbiträdet släpar mig och brorsan fram till mamma som står i kassan. -Tillhoeeer diiiiii haaaaaar ooongaaarna eeer?!! (hur hon nu visste det) mamma mumlar förläget ja, och sen när vi kommer ut:

-Att man ALLTID skall få skämmas för er!!

En annan gång for vi till Norge och fjällen tillsammans med våra grannar. Jag, Pontus, Göran och Pappa skulle åka längdskidor. vi stanna för picknick, sen skulle vi barn fortsätta fram till nästa korsning (vi var sju år) När vi kom till nästa korsning sa jag:

-Det här är en korsning! 

- Nä det är det inte, sa Pontus, för det här är bara två vägar, det måste vara fyra för en korsning.

Det måste det inte alls, för Göran och Pappa valde inte alls samma väg som oss, sen så åkte vi runt i flera timmar och kunde inte hitta varandra, det börja mörkna och det är sådär halvkul när man är sju år att vara vilse mitt i skogen i Norge. Men då plötsligt såg jag pappas stavavtryck, han hade som tur var inte köpt nya stavar sen sjuttiotalet, så de var unika i sitt slag, vi följde dem och sen hitta vi pappa. Kan hända att vi fick oss en liten utskällning där med.

En annan gång var vi i dalarna, min bror hade ett leksakskellet som hette Åke. Han älskade Åke över allt annat och hade med han överallt. Vi stod och kasta åka nerför balkongen för det var tydligen jätteroligt. Men plötsligt gick det inte att hitta Åke längre, då tog det roliga slut. Lillebror var förkrossad. Vi skrev en lapp som vi lämna:

Om ni hittar ett skelett så heter det Åke och tillhör oss, vore jättesnällt om ni kunde skicka det på posten.

jag vet inte om alla har leksaksskelett, för det kan hända att det missuppfattades annars...

En gång tog vi oss hela vägen till Frankrike med buss. då var det en på bussen som var begåvningshandikappad och satt i rullstol. av någon konstig anledning så tyckte nån att han kunde åka på semster själv. det var lite skumt för han kunde liksom inte rulla sig fram själv. Sen så åkte han iaf iväg på äventyr själv mitt i Paris så reselesdarna fick åka runt i dubbeldäckarebussen mitt i paristrafiken och leta efter han. Sen fick han inte följa med till paristornet. dock fick han följa med på middag och sätta vin i halsen, och beställa pizza som for all världens väg när han skulle försöka äta den. stackars han, hur täntke de då, vi tog hand om han så gott vi kunde.

Det bästa måste dock varit när familjen Martinsson gånger två (mammas brors familj som är ungefär lika virrig som vår) skulle bila till Danmark tillsammans, då var vi alla lite äldre. Det hela började precis när vi kommit in i Danmark, lillebror bara MÅSTE ha saft, som givetvis är i bagagen. vi stannar och dricker, sen när vi ska åka så är våran bil bakom martinsson2s bil. Det kommer en motorcykel på vägen.

Pappa tänker: Bäst att gasa så jag hinner före!! Dan tänker: Oj, bäst att bromsa!!

PANG! Där började vår resa bra med krossad framlykta. Väl framme så såg alla hus likadana ut. jag och min kusin skulle på toa, det var väldigt svårt att hitta vårt hus, och att komma ihåg numret på huset, tillslut hitta vi och jag sprang in i vardagsrummet för att säga hej (vet inte varför jag inte gick direkt till toan) oj vad många konstiga skor tänkte jag när jag sprang genom hallen. jag tvärnitar mitt i vardagsrummet där det sitter tio främlingar och stirrar på mig, mumlar "fel" och springer ut, rycker med mig kusinen som är halvägs inne på toan.

lillebror och kusinen nummer två busringer på dörrar för det är ju jättekul. Fast de ringer nog lite för många gånger på en speciellt dörr (lätt att veta vilken som är vilken...) och när de springer till baksidan av huset står det en gubbe beredd på sin uteplats och slår dem jättehårti huvet med en käpp massa gånger. "Slute riiiing på dooaaeereeeen foor boeeveleeen!"

Sedan har våra föräldrar börjat "smaka" på alla alkohol de inhandlat på båten. När moster ska gå tillbaka och lägga barnen tar hon bara första bästa dörr (faktiskt inte ens likt vårt hus) och kliver in, ungarna stannar, "men kom då" tjatar moster " men mamma..." plötsligt harklar sig världens största danska gubbe bakom moster som förskräckt vänder sig om och inser att detta kanske inte var så bra ställe att sova på ändå.

Sedan försvinner morbror. Pappa och moster går för att leta men kommer tillbaka en timme senare tomhänta. "hitta ni honom inte" undra jag. "nääää vi gick vilse" suck. Jag får själv ta med pappa och leta. Då hittar vi morbror i fel hus. han har redan tagit av sig skor och jacka och är i full färd med att lägga sig. efter mycket om och men, får vi med honom ut, men innan det hinner en dansk gubbe vakna, och vi tar med oss fel par skor, något som vi fick klart för oss dagen efter...

Resten av resan föreföll sig förvånansvärt lugn...