Min lillebror har fått stå ut med ganska mycket under vår uppväxt. Jag var äldst och såklart så skulle jag bestämma ALLT. Dessutom så tyckte jag det var jättekul att ha min lillebror som försökskanin till diverse experiment.
Vi var i mammas favoritaffär, Hedemyrs (största mataffären i trakten) mamma känner alla där och det brukar ta ungefär femhundrafemtio år att handla eftersom hon måste prata med folk hon springer på i affären, tanten i ostdisken, gubben i charken, nån stackare som skall köpa samma sorts skinka, kassörskan.
På väg ut ut affären (min bror är väl ungefär fem år) så stannar min lillebror upp, mitt i ingången, vänder sig mot mamma och utbrister:
- Mamma jag är bög!!
Mamma kontrar snabbt, det är du inte alls det!! och sen , Bodiiiil!! tänk nu detta var snart 20 år sen (alltså hur gammal är jag egentligen...) i vår lilla by där man skall ingå i den typiska kärnfamiljen, vara typsikt kvinnlig/manlig annars är man konstig och säkert mer eller minde störd på något vis.
Jag var sjukt nöjd, ungen hade gjort värsta scenen av det hela, över förväntan (ja givetvis var det jag som hade lärt honom säga så, han visste ju inte ens vad bög var) Vi gjorde många pjäser och filmer hemma, jag klädde ALLTID ut lilltebror till tjej, tills mamma en vacker dag fick spel och sa att jag inte fick klä ut han till tjej mer för det kunde skada hans uppväxt eller nåt i den stilen.
Det är roligt, häromdan prata jag med mamma, en av våra vänninor har nyss gift sig, med en annan tjej och mamma har inte riktigt samma uppfattning om homosexualitet längre, "ja om man är tjej, och man blir ihop med en annan tjej, då borde man ju förstå varandra jättebra" hon är gullig min mamma.
Min lillebror ramlade ut för de tolv stegen i vår stentrappa två gånger och fick åka till sjukhuset, varför? Jag glömde stänga dörren.
Min lillebror fick desstutom bära tyghjälm dygnet runt, pappa hade lärt honom gå för tidigt, han fatta hur man skulle gå, men tyvärr fatta inte balansen att han kunde gå och han trilla omkull hela tiden. (grunden till detta var tydligen att jag var segast i stan med att lära mig gå, så pappa skulle minnsan se till att brorsan inte blev lika sen...bah)
Jag har lite kort stubin, så när jag blev arg kasta jag en leksak i huvudet på min lillebror. det var inte så bra, det blev hål i huvudet, en massa blod och ilfart till sjukhuset (tror han hade VIP säng där)
När vi var på semster i skåne så skulle mamma och pappa in i affären och handla, utanför fanns en lekpark.
-Kan du passa lillebror medans vi är inne i affären, utan att hitta på några rackartyg? undra mamma.
-Jaaaa, svara jag
Jag vet inte varför mamma trodde att det skulle gå bra. (jag var nog tio år och brorsan fyra, fem)På lekplatsen fanns en grej som gick att snurra runt runt. "vill du åka den?" fråga jag min lillebror, "ja" sa han (våga väl inte säga annat heller) jag snurrade runt, runt, runt, ända tills mamma och pappa kom ut från affären igen.
Då var lillebor helt vit i ansiktet. mamma blev sur, sa åt mig att sluta snurra, lillebror spydde som en kalv, jag fick skäll (jag som bara ville vara snäll)
- Varför snurra du han så mycket!? undra mamma irreterat som var trött på en dotter som aldrig nånsin kunde låta bli att ställa till det.
- Men han ville ju! (med det mena jag, han sa inte nej, men det var antagligen inte så lätt efter trehundraåttiofem varv på den där mojängen)
Roligt var oxå när pappa tryckte ner mig och lillebror i tvättkorgen, ännu roligare tyckte jag det var när lillebror själv var nertryckt i tvättkorgen och den välte.
Ännu mer skrattade jag när lillebror själv kom på att han skulle leka robot med två liggunderlag som han trädde på sina armar. sen snubbla han på mattan och det är väldigt svårt att ramla utan fungerande armar, varav hakan får agera stötdämpare.
Ja så här skulle jag väl kunna hålla på i en evighet, men ni fattar grejen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar