En såpa

Mitt Liv?

En Film?

Kanske båda. Mitt liv känns ibland som om inte en såpa så iallafall en soppa. konstiga ingredienser, följer inte alls receptet. det blir inte den smaken som jag tänkt mig. konstig, rörig soppa bara.

En såpa, en soppa, filmen är fin, fantastisk. "Veronica" en man som inte vill vara man, väcker underbar sympati, hjärtesorg, fantastisk närvaro. jag kan slänga adjektiv i en evighet. Men det går ju inte med ord förklara känslan som förmedlas. så det är bättre att bara se filmen.

Jag var hos tant doktor idag. för tjutet i mitt huvud (möjligen tinnitus, möjligen annat) jag har haft det sen maj. doktorfrun trodde det kanske var för att jag spände mig, att jag skulle kolla om min bettskena fungerade som den skulle. det klämdes, tittades i öron, lyssnades i öron (jag lyssnar bra, goda yrkesförutsättningar!) slogs med en jättelik stämgaffel, kollades blodvärde. men nej. allt såg finfint ut. antingen är det tinnitus, eller så får jag slappna av. chill.