blommor och kärlek- samma själar?

Blommorna jag fick står i sin vas och längtar allt mer neråt marken, jag kan inte längre hålla dem friska. Tanken slår mig att kärleken är som blommorna. De behöver pysslas om, få vatten, få omvårdnad för att de inte skall vissna och dö bort. Blommorna i vasen är inte permanenta, de finns där en kort tid, kommer inte åter. Samma är det med kärleken, en del varar för lång tid, stannar år efter år, medans andra är som blommorna i min vas, så underbart vackra, men man vet att det inte kommer var för evigt. Kanske kan man köpa tid genom att vårda dem omsorgsfullt och ömt, men man vet att det är lånad tid. Dagarna susar förbi nu, jag undrar var sommaren med sol och skratt har tagit vägen. i nästan tre veckor njöt vi av att vara på resande fot, upptäcka nya platser, tiden fanns inte, bara nya upplevelser nya dofter. När man har landat så kan man stanna kvar en stund i stoffet som singlar ner från planets vingar. Man gläds åt känslan som dröjer sig kvar inuti, man hör melodier som ännu inte sinat ut. Men så plötsligt stannade klockan, dagar började få namn och nummer, ekorrhjulet hade satts i rullning. Jag kan känna trygghet i återkommande dagar. Men jag känner lyckan i olikheten som är tidslös.