Samt ett hjärta...

Vi har varit ute och tagit ett par öl jag och I. Jag trivs så bra hemma, men det är samtidigt himla skönt att komma utanför lite och bara hänga, snacka. Lite miljöombyte. Ibland känns allt så oförtsägbart, att gå från ett liv med fasta punkter, med en framtid osm finns utan att man tänker på den, med något som man tar för givet. Sen när man tänker att det här kanske inte är livets mening, jag kanske var menat för något annat, då känns tankarna ganska själklara. Sen när man kastas ut i den där oförtsägbara världen, blir allt så påtagligt. Stunderna finns då jag undrar varför jag lämnade bakom mig det som jag faktiskt kände mig trygg i. Men de stunderna är få, tiden som jag spenderar i av lycka och bara vardag, är mycket längre. Man måste ge för att få ta, jag kan nog leva med misstag och funeringar, tvivel? Det har sagts förr, men vi har bara ett liv, man skall inte vara räff för förändringar, för nya vägar, nya tankar. Tänk så mycket jag får, och så mycket som finns kvar. I slutändan är jag mer än nöjd, starkare bit för bit, dag för dag, framtiden kommer oavsett.