paper cuts

små sår läker också sakta. vissa dagar känns som en evig väntan, väntan på ovisshet. Om allt vore enkelt fanns det ingen olycka. Säkert förstår ingen någonting ändå, det är som när förvirringens timme slagit sista slaget. Jag märkte inte ens att tiden runnit iväg. Ibland blir det bara försent, hur många gånger man än tänkte igenom hur det skulle bli, vad som skulle sägas, läppar som skulle mötas två händer i en. Jag har glömt hur det var när det var som bäst. men det kommer säkert fler dagar, fler nätter, fler timmar. Det jobbiga är att veta när, vilken tid som är min , när jag skall vara vaken, när jag borde sova. Vissa dagar är bara ovissa.